kanske inte mår så bra iaf...

jag måste bara få skriva av mig! vill ni läsa, visst ta för er men det kommer var mycket självömkan, bara så ni vet.
vet själv inte vart jag ska börja någonstans.
tror allt började när jag bröt ihop av smärta i somras när vi spelade teater...
efter det så hade jag väl kanske ett par 3, kanske fyra sådana i veckan resten av sommaren. och dom har bara fortsatt.

tom. på semestern i turkiet kunde jag inte tygla det.
sitter och storbölar i timmar... det är bara så mycket nu. men jag tycker inte att det är mer än va det brukar vara så jag vet inte riktigt varför jag har mina sammanbrott.

jag är glad att jag har mina vänner att prata med. speciellt patrik som bara råkade vara där när jag bröt ihop en teaterkväll. skönt att ha en axel att luta sig emot när inte jacob alltid kan vara där.

tror att det också kan vara en faktor... jag o jacob såg knappt varandra på 7veckor. många säger
-det är väl skönt att vara ifrån varandra ibland. men det tycker inte jag.utan att få träffa jacob varje dag och bara prata, äta mat tillsammans, gnälla lite så håller inte jag ihop.
tror att jag fick någon slags jacob-abstinens eller nått.

men förutom detta nu i sommar så kommer jag åter igen ingen vart med mitt företag. har bara totalt stannat av även fast jag verkligen vill.
lönen sket sig totalt denna månaden pga att jag tvunget skulle vara envis o spela teater i sommar.
jobbet jag harm gillar jag, absolut, bra betalt men bar på kvällstid. vilket åter innebär att jag inte hinner träffa jacob och jason så mycket som jag behöver.

vi ligger minst 3000kr i back denna månaden, nu nästa löning har vi dessutom vägskatten som ska betalas på 2500kr.
jag hoppas innerligt att jag få en bra lön!!!

känner att jag inte riktigt har något jag gillar i varken skor eller kläder. allt är urtvättat och sönderslitet.
jag hinner inte med huset, har ingen ork sover hela tiden för tur som jag har så har jag världens snällaste son som bara älskar att leka själv på sitt rum.

dagis kan inte ställa upp på att jag kan få lämna jason kl 11 istället för kl 13. detta gör att att vad som heter rutiner för jason förstörs totalt. detta är också något jag har i huvudet hela tiden som bara ligger och gnager. känns som att jag inte är en tillräkligt god mamma för pojken.
det enda till svar jag får från dagis är att: om jag känner att jag inte orkar med så kanske jag ska se över mina arbetstider. är det inte dagiset som ska finnas där för och familjen för att just kunna arbeta?

en ny bil har vi ockå planer på. är så trötta på att hela tiden har något som är trasigt på bilen. den vi har hittat och förälskat oss i kostar ca 200 000kr... ja, för dom pengarna har vi??!!!?!?!?!?!?!

jag vet varken ut eller in...
jag har vänner jag säkert skulle kunna prata med. men de har sina egna problem...
jag skulle kunna bryta ihop varje dag om jag bar lät alla känslor komma fram. men jag orkar inte gråta i timmar varje dag...

många tro att jag är så himla stark, att vi har det så himla bra... men ärligt talat... jag mår skit! gråter mig till sömns om jag ens kan somna. kan jag inte somna så har jag ångest över det och att jag inte kommer orka vara en mamma till mitt barn på dagarna.

jag vill bara sova. sova i lugn o ro. vakna upp och höra att allt kommer att ordna sig... men jag kan inte!!!!
allt bara snurrar runt i huvudet på mig...
är jag verkligen så oduglig att jag inte ens kan få en fast anställning??? utan det så kommer det aldrig att vända för oss. hej lyxfållan, lr kanske kassfällen, den för dom som aldrig kommer att lyckas...

nähä... nu har jag bölat i över två timmar... kanske dags att försöka hitta tröttheten iaf...

godnatt...